Storken har varit här!

Efter nästan tio dagar över tiden kom äntligen vårt lilla hjärta. Inte en sekund försent. Han är en vecka gammal. När han föddes hade vi fortfarande inget givet namn. På BB kallade vi honom massa olika typer av namn men inget kändes självklart. Väl hemma skaffade min man den irriterande hobbyn att fråga vår 18 månaders dotter om olika namn. Hon sa "nä!" på varje namn. Vilket inte är så konstigt eftersom hon alltid säger det. Det är hennes standard ord förrutom mamma, pappa, kattkattkatt och den. Men så i lördags gick min man igenom alla namnförslag igen. En efter en. Jag började bli sur på honom och bad honom sluta eftersom hon alltid säger nä. Kan vi inte bara välja mitt favvonamn frågar jag sen? Gillar du inte det? Då frågar min man vår dotter: "Vill du att lillebror ska ...?" Och vår dotter säger, till vår stora chock och glädje, : "Ee, JA!". Hon har aldrig sagt ja förrut. När vi sen kort efter frågade om var lillebror var och använde det namnet pekade hon på honom. Hon har därför valt sin lillebrors namn. Det är perfekt. Jag är väldigt glad att hon sa ja till just mitt favvonamn! :D

Så ni som kämpar med jakten på Namnpoesi, bli inte uppgivna om ni även efter barnet fötts inte har det perfekta namnnet. Det löser sig! Det är roligt eftersom det namn som det nu blev inte är ett namn som ens fanns med på listan fram till för två veckor sen. Namnpoesi är ibland ödets spel. Och jag litar på det oväntade.