Piroger i mitt hjärta (och hjärna)

Hur man värmer ärtor snabbt

Dagens reflektion kommer inte handla om namn. Utan mat. Som mammaledig känns det som om hela ens värld handlar om mat, frukost, lunch, mellis, middag, välling, gröt, mackor, baka, äta, vila, äta, vila. Ibland önskar jag att jag hade SKALMANS mat och sov-klocka.

Jag älskar att laga mat, i framtiden kanske det kommer en blog som heter Matpoesi, om alla galna recept jag snor ihop, då jag är den självutnämnde mästaren på att koka soppa på en spik.

Idag har jag haft en oväntat och oförståelig önskan om att baka piroger. JAG VILL LAGA piroger. Men vem har tid med det med två små barn och en man som ska jobba kväll och katter som smiter ut på balkongen hela tiden.

PIROGER, små paket av värme och kärlek att njuta av när höstens kalla vindar slår mot huset. Piroger. Jag har tänkt på piroger hela dagen. Det blir inga piroger gjorda idag, utan paj med egenodlade tomater och fetaost. Oh well. Nästan lika bra, men en dag, i den nära framtiden, då får mannen och barnen ge sig ut och jag tänker ta över köket och bara skapa själv. Piroger i överflöd.

Undrar om min pirog-hangup har en ålderskris i bagaget eller om det bara är en normal höstkänsla. Eller ett tecken på mitt österländska arv. Eller för att piroger är sjukt gott, billigt och mättande (kalla eller varma). Hmmm... Lovar att hålla er updaterade i pirog-känslorna. Håll i hatten i de höstliga vindarna och värm er med en kopp... ärtor? :)