Amning idag

Läste i veckan i lokaltidningen om Elisabeth Ubbes nya fotobok De Osynliga Brösten om bröst, amning och konsekvenserna för amning.

Verkar som ett mycket intressant och viktigt inlägg i debatten inte bara om amning utan om kvinnors rättigheter och möjligheter i stort.

Bilden med den fiolspelande, ammande mamman är fantastisk!

Heja Elisabeth!

1001

Fick ett mail om mina dikter. Kul! Jag delar gärna med mig av en dikt som jag skrev precis efter födseln av min dotter. Den heter 1001 saker du kan göra med bröstmjölk. Jag skrev den i någonslags comic relief efter min havandeskapsförgiftning och amningsproblem. Den är inte litterär perfektion, men den är min.

 Varsågoda!

1001 saker att göra med bröstmjölk

9 månader senare.
Där sitter du, eller ni,
med det nykläckta,
nygräddade,
nyfödda miraklet i armarna.
Det är då det börjar.
Där på BB.
I storstadssjukhus eller liten koja,
efter vaginal förlossning eller kejsarsnitt.

Föräldraskapet.
Det svåraste och mest underbara
ni kommer vara med om någonsin.
Det är sant.

Vad den ömma modern inte anar där hon sitter
 i den fula mammakappan från landstinget
(hur fult kan ett plagg vara?
varför ska kvinnor torteras på detta sätt?)
är att det lurar 1001 barnmorskor ute i korridoren:

amningsfacister

amningsliberalister 

modersmjölksersättningsivrarna

nappmoståndarna

den snälla nattbarnmorskan med den långa flätan

För visst finns det 1001 saker att göra med bröstmjölk?

Du kan använda den som salva för torr hud, 
som schampoo
som bilvax
som tvättmedel
som parfym

det är enkelt som manna från himmelen
likt snö från bergets toppen rinner det
i floder

svämmar över

ett djupt andetag,

landar, obekväm sjukhussäng:

amma ditt barn.
Inte så enkelt som man kan tro.
Ammningsgudarna är inte alltid på ens sida.

 Men det är en början.

av Mamma 1001
a k a Natalie

Förlossningar och Tori

Det verkar födas lika många bäbisar i Hollywood som på resten av planeten sammanlagt. Det är så klart inte så men the babymamas från Hollywood påverkar allt från namntrender, graviditetskläder och även förlossningar. Jag blev nyligen otroligt provocerad av ett blogginlägg av en andragångs mamma på tidningens PEOPLE:s hemsida där hon propagerade för hemma-förlossningar, utomhus, eftersom "kvinnor gjort så i tusentals år". Sjukhus stressade tydligen kvinnor och maskiner skulle förstöra upplevelsen. Hon antydde också att man blir en bättre mamma av att föda naturligt och vaginalt! Alla har rätt till sin egen upplevelse och åsikt men när man är känd bloggerska med tusentals läsare kanske man ska tänka efter först. Därför ville jag bara skriva följande.

Jag har fött två barn, och dessa förlossningar var helt olika! Den första med dottern var lång (48 h) men ganska smärtfri med epidural och den andra med sonen var kort (6 h) och "naturlig" och därför mycket smärtsam. Min upplevelse av den andra var ändå bättre. Jag uppfattar den korta förlossningen, trots att den gjorde så otroligt mycket mera ont, han vägde hela 4.6 kg och var 56 cm lång, som bättre. Anledningen till det är att jag hade varit med om det förut, och den erfarenheten gjorde att jag kunde vara i nuet på ett annat sätt än den första. Jag kände igen smärtan och hela proceduren. Jag förstod vad som hände och visste att det hade fungerat en gång förut vilket gav mig tillit. Hade den andra förlossningen kommit först hade det skrämt skiten av mig. Då är jag tacksam för min första, långa, epidural-förlossning som bara segade på. Då kändes det som om det aldrig skulle komma någon baby. Men den förlossningen var rätt då. 

Jag födde på samma sjukhus båda gångerna och jag kan inte vara nog tacksam till sjukhuspersonalen på BB som arbetar så hårt och gör ett fantastiskt jobb. Vilka hjältar dessa människor är! Alltså, vad jag försöker säga är att det är olika, det blir olika. Vi är alla olika men ändå lika. Du är lika bra kvinna och mamma hur du än föder. Om det går snabbt, långt, kort, smärtsamt, enkelt, svårt, utomhus, i en taxi, på sjukhus. Så låt ingen hollywoodmama få dig att känna dig sämre för att du vill ha ett kejsarsnitt eller för att du vill ha en epidural.

Det finns nog inget som är så unikt som en förlossning, vare sig den är vaginal, kejsarsnitt, medicinerad eller "naturlig". DIN förlossning är DIN förlossning och ingen annans. Så vill du föda omgiven av delfiner, på sjukhus, snittas eller få en epidural så är det ditt val (tillsammans med ev partner och ev din MVC). Dessutom ska man komma ihåg att ganska mycket kan hända under en förlossning, så det blir inte alltid som man tänkt sig. Även efter kan det vara svårt. Amningen kan trilska, eller inte fungera alls. Då är det bra att komma ihåg att lita på det oväntade.

Så oavsett vad alla andra gör, eller ens vad jag skriver, lita på dig själv. DU är awesome!

Nu har jag fått skriva av mig, ingen mer förlossningspepp på den här sidan, det är ju trots allt en namnblogg! Alltså, dagens namnnyhet är att Tori Spelling har fött sitt fjärde barn. Det blev en pojke, en liten Finn Davey. Han tillkommer klanen Spelling-McDermotts tre syskon Hattie Margaret, Stella Doreen och Liam Aaron. Pappan har även sonen Jack sen tidigare. Finn är fint om man bor i ett Engelskt-talande land, men i Sverige blir det nog lite svårt eftersom det är så likt finne (som i ansiktet). Men det är fint, alla hennes barns namn är fina. Jag tycker speciellt Doreen är fantastiskt. Det är en form av Dora som är en form av Dorothea som på Grekiska betyder gåva från Gud...
Passande ett litet nyfött barn.